Bästa läsupplevelsen på länge

I helgen läste jag Therese Bohmans ”Den drunknade”. Lite sent på det är jag allt. Det är många bloggare som redan har hunnit skriva om boken, som kom ut på Norstedts förlag förra året.

Boken handlar om Marina som hälsar på sin syster Stella och hennes nya sambo Gabriel, som bor i ett hus på landet. Marina skriver på en uppsats och Gabriel som är författare, är hemma och jobbar med sin kommande bok på dagarna, samtidigt som Stella är på jobbet. Under den tid som går när Marina är på besök börjar Gabriel och Marina dras till varandra. Marina attraheras av Gabriel, men upplever samtidigt att han är obehaglig på något sätt. Ibland skrämmer han henne och hon har svårt för att få en sammanhängande bild av hur han är som person, eftersom hans humör skiftar kraftigt. Systrarna verkar ha en ganska nära relation, eller det har de åtminstone haft tidigare i livet. När de ses över en lunch i den småstad som Stella jobbar, eller tar en promenad tillsammans, finns det något outtalat mellan dem, och man förstår att det finns något som Stella vill tala om för Marina. Detta gör att boken blir väldigt spännande.

Jag tycker mycket om bokens stämning, även om den stundtals är riktigt obehaglig. Det är precis den typ av obehag som tilltalar mig i en bok. Jag är inte så mycket för blodiga och makabra detaljer, utan föredrar spänning, och kluriga intriger. Vissa detaljer i boken är ändå lite onödigt övertydliga, men det är säkerligen en svår balansgång för författaren. ”Den drunknade” är välskriven, och helhetsintrycket som jag får är att den verkar vara väldigt genomtänkt. Allt detta imponerar med tanke på att boken är Bohmans debut. Tänk att skriva en sådan debutroman! På slutet är boken en riktig bladvändare, men bokens avlutande del lämnade mig som läsare med en del frågor och funderingar. Det är väl precis så det ska vara med en bra bok. Den ska leva kvar ett tag.

 

Läshörnan

Idag hade jag tänkt skriva ett längre inlägg, men eftersom jag har varit ganska trött känner jag inte riktigt för det. Jag har haft en jättemysig helg i Göteborg. Läste en massa, både på resan dit och hem. Det blev även en fin lässtund i solen på kajen i Eriksberg i lördags. Härligt! Men så här ser min favoritläshörna i lägenheten ut. Var befinner du dig helst när du läser?

 

Mera Yates

Apropå Richard Yates så läste jag i senaste numret av Vi läser att en översättning av ytterligare en av hans romaner är på gång. Det är ”Cold Spring Harbor” som snart kommer ut på svenska. Vad kul!

 

”Easter Parade”

Richard Yates ”Easter Parade” är en mörk roman som handlar om systrarna Sarah och Emily. De växer upp tillsammans, och föräldrarna skiljer sig tidigt. Sedan väljer de två helt skilda vägar i livet. Sarah är snabb med att gifta sig, flytta till landsbygden och få tre barn. Hon lever ett liv som, möjligtvis utifrån sett är lyckligt, men Emily anar oråd. Emily väljer istället att studera, och börjar sedan jobba på en reklambyrå. Hon flackar runt i olika relationer, utan att egentligen veta vad hon vill, och hon verkar ha svårt för att hitta någon mening med livet.

Yates skildrar två helt olika karaktärer, utan att de känns varken ytliga eller orealistiska. Flera gånger kände jag mig arg på dem båda för att de agerade så idiotiskt, men det betyder ju att författaren lyckades med att få mig som läsare engagerad. Romanen utspelar sig i USA från 1930-talet till 1970-talet. För er som har läst, eller möjligtvis sett filmen”Revolutionary Road” finns det mycket att känna igen i form av den mörka stämning som går rakt igenom båda berättelserna. ”Easter Parade” är en bok som stundtals får mig att må dåligt, inte för att den är illa skriven, tvärtom. Det är snarare för att det är så lätt att leva sig in i karaktärerna och deras sinnesstämningar. Jag tror att det skulle vara en bra bokcirkelbok med tanke på att den väcker så många funderingar. Den skulle helt klart utgöra ett bra diskussionsunderlag. Det är dessutom en sådan bok som kommer finnas med i mina tankar de närmaste dagarna. Och det är inget dåligt betyg…

 

Yates

Jag läser ”Easter Parade” av Richard Yates just nu, och tycker mycket om den och sättet han beskriver sina karaktärer. Blev väldigt förvånad när jag läste att den alldeles nyligen kom i en svensk översättning med tanke på att den gavs ut 1976 i USA. Samma sak gäller romanen ”Revolutionary Road” som filmatiserades för några år sedan. Förmodligen blev dessa böcker översatta i samband med att filmen hade premiär.

När jag kollar på Wikipedia ser jag att Yates har skrivit en del andra böcker, men att endast dessa två har blivit översatta till svenska. Bättre sent än aldrig antar jag… Vad tycker ni om Yates? Har ni läst något annat av Yates än ovannämnda verk?

 

Schulmans senaste

I veckan läste jag Alex Schulmans ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött” Boken inleds med att Schulman separerar från sin fru, Katrin Zytomierska. Han är deppig och fördriver kvällarna med att jaga vänner som vill ut och festa, men för det mesta hamnar han ensam i någon bar. Det är naket och ganska självutlämnande skrivet. Att skriva självbiografisk måste vara svårt, men som läsare vet man aldrig om allt verkligen är sanning, och vad som har utelämnats av författaren själv.

 

Schulman jobbar i ett mediehus, och där träffar han Amanda Widell. De blir förälskade och inleder ganska snabbt ett förhållande. Widell blir gravid och boken slutar med att dottern Charlie är född. Det är inte historien i sig som gör att jag tycker om den. Det är snarare Schulmans sätt att skriva som tilltalar mig. Schulmans ”Skynda att älska” läste jag på stranden i somras. Det var en bok som berörde mig och jag var glad över att jag läste den i skydd av solglasögonen. Jag tyckte väldigt mycket om ”Skynda att älska” som handlar om Schulmans far, dels på grund av språket som är ganska rakt, och del på grund av alla fina minnen den väckte från min egen barndoms somrar. Jag var därför väldigt sugen på att läsa Schulmans andra roman, trots att den har fått väldigt blandad kritik.

I sina böcker framstår Schulman som en sympatisk människa. Det är svårt att få ihop den bild man har fått av honom i media, med den varma och kärleksfulla människa han utmålas som i sina böcker. Då får man än en gång påminna sig själv om att det är sig själv som han skriver om. Detta är även ett faktum som författaren själv diskuterar i sin bok. För mig som läsare får det mig att undra hur han är i verkligheten, och det är säkert precis vad Schulman vill att man ska fundera över.

Det är en väldigt lättläst bok. Jag läste nästan ut den på tåget till och från jobbet under en dag, och jag är normalt sett inte direkt någon snabbläsare. Samtidigt som boken är enkel att läsa känns det oerhört svårt att ge en rättvis bild av innehållet. Kanske just för att det var en bok som var så snabb att ta sig igenom. Vissa delar kändes lite banala på ett nästan filmiskt sätt. Som när Schulman följer Widell till taxin och inte kan få fram något vettig när han vill tacka för en trevlig kväll. Till slut får han fram: -Jag skulle göra allt för dig!”

Trots att jag störde mig på vissa uttryck och händelser i boken så vet jag med säkerhet att jag kommer läsa Schulmans nästa. Han har ett språk och ett tempo i sina texter som tilltalar mig, och det är väldigt underhållande.

 

Annorlunda uppläsning

Igår var jag och min syster på en uppläsningsafton med Bodil Malmsten på Palladium i Malmö. Jag har skrivit om det tidigare, men det var verkligen en kväll som översteg alla mina förväntningar. Vi hade tidigare siktat in oss på måndagsföreställningen, men den blev ju tyvärr fullbokad. Så vi var glada att de satte in en extra föreställning.

Malmsten kom ensam in på scenen. Det enda sällskapet var en stol, och en bok. Sedan började hon läsa högt ur  några av sina romaner. Det var bland annat ”Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån” och ”Nästa som rör mig”. Hon har varit väldigt produktiv och skrivit runt trettio böcker.

 

När vi satt där och lyssnade kom jag på att jag nästan hade glömt hur mycket jag uppskattar högläsning. Det var så länge sedan någon läste högt för mig senast. Jag minns i skolan när läraren läste högt ur någon skönlitterär bok för oss. Jag var ju själv en bokmal redan då, men det är något alldeles speciellt med att få höra en bok uppläst. Bodil läste så bra, och jag tror att det var fler än jag som upplevde att det var väldigt lätt att leva sig in i karaktärerna. Hon väckte ett intresse för personerna i böckerna hos oss som lyssnade, och jag ville gärna veta mer om hur det skulle gå för dem. Det var dessutom väldigt intressant att få höra hur hon som författare resonerade kring de karaktärer som hon faktiskt själv har skapat.

Efter pausen läste Malmsten upp krönikor och kåserier. Det blev flera roliga och intressanta historier från de år då hon bodde i Frankrike. Dessa kan jag tänka mig att läsa, men det var framförallt romanerna och karaktärerna i romanerna som tilltalade mig. Har ni läst något av Bodil Malmsten? Vad tyckte ni?

 

”Vass egg”

Jag är inte mycket för att läsa deckare. Men i min bokcirkel händer det då och då att vi läser någon. När boken ”Vass egg” eller ”Sharp Objects” av Gillian Flynn kom upp som ett förslag var jag därför inte överförtjust. Så fel jag kunde ha!

Jag valde att läsa boken på svenska, vilket var lite synd. Översättningen innehåller en hel del stavfel och även illa valda ord, vilket i vissa fall ger syftningsfel. Detta störde mig inledningsvis, men sedan var jag så försjunken i min bok att jag knappt reflekterade över det. Det kanske är dags för en beskrivning av handlingen. Jag kommer dock fatta mig kort eftersom det är så otroligt många bloggare som redan har skrivit om den…

Camilla jobbar som journalist och reser hem till sin uppväxtort för att skriva om ett mord på en flicka som har begåtts där. Under vistelsen där bor Camilla hos sin mamma tillsammans med styvfadern och styvsystern. Ytterligare ett mord inträffar när Camilla har kommit dit. För Camilla innebär hemkomsten att hon får tampas med jobbiga barndomsminnen. Hon grubblar över vem hon är och hur hon har blivit denna person.

Det är en väldigt spännande bok och jag ser fram emot att diskutera den med bokcirkeln imorgon. ”Vass egg” är Gillian Flynns debut. Nästa gång jag läser något av Flynn blir det på engelska. Jag har redan hunnit snegla på ”Dark sides”. Får se hur länge jag lyckas vänta med att köpa den…

 

Semesterläsning

Vi har äntligen bokat en veckas sommarsemester i juni. Det blir på Mallorca, och jag ser fram emot att utforska ön. Vi ska bo på tre olika ställen, bland annat på klostret i Lluc. Som den bokälskare jag är börjar jag genast fundera över vilka böcker jag ska packa ner. Jag vill gärna läsa något av någon spansk författare, eller ännu hellre någon från Mallorca.

Jag brukar försöka passa på att läsa någon roman som utspelar sig på platsen jag befinner mig på under semestern. I Rom läste jag exempelvis ”Ett rum med utsikt” och när jag var i Venedig och bodde på ön Lido läste jag Thomas Manns ”Döden i Venedig” som faktiskt utspelar sig just på Lido. Så nu undrar jag om ni läsare har några tips. Vad ska jag läsa på Mallorca? Har ni några spanska favoritförfattare? Har för mig att det finns ett område på ön som är särskilt populärt bland författare och konstnärer. Det får jag definitivt ta reda på mer om!

 

”Yarden”

Visst kan det vara spännande att läsa om nya outforskade platser eller fantasivärldar. Men jag tycker ändå alltid att det är lite extra roligt att läsa böcker som utspelar sig på en plats som man har besökt. Därför såg jag verkligen fram emot att ta mig an Malmöförfattaren Kristian Lundbergs ”Yarden- en berättelse”.

Jag är med i en bokcirkel, och vi träffas ungefär en gång i månaden. Februari månads bokcirkelbok var just ”Yarden”. Eftersom Lundberg utöver sitt yrke som recensent är verksam som poet var det inte särskilt förvånande att språket var väldigt vackert. Jag inledningsvis att den var lite svårläst, och tänkte för mig själv att det var tur att den är så tunn. Men när jag väl hade kommit in i handlingen tyckte jag tvärtom att språket flöt på fantastiskt bra, och jag hade svårt för att lägga ifrån mig boken. Det som är lite speciellt med boken är att den är självbiografisk och att den skildrar en jobbig period i Lundbergs liv när han har försatt sig i en situation som gör att ingen vill anställa honom som skribent. Lundberg sliter istället på en bilindustri i en hamn i Malmö. Det är en paradoxal situation för Lundberg. När han inte jobbar sitter han hemma och skriver och reflekterar över sin arbetssituation som är väldigt förödmjukande. Lundberg beskriver en arbetsmiljö med mobbing och fysiskt krävande arbetsuppgifter. Och den ekonomiska ersättningen är skrämmande dålig.

Läsaren kan inte hänga med rent kronologiskt i bokens händelseförlopp. Men det är knappast heller meningen. Det blir istället upp till varje läsare att sammanfoga de olika delarna i berättelsen till en helhet. Av denna anledning var det en väldigt bra bok att diskutera. Vi hade uppfattat händelser på olika sätt, och lagt märke till olika detaljer. Det är också det som gör det så roligt att vara med i en bokcirkel, och få dela sin läsupplevelse med andra.