Bokcirkelträff om ”Den glömda trädgården”

Igår hade vi bokcirketräff.  Jag hade precis hunnit läsa ut boken som var ämnet för kvällen. Eftersom jag har läst så mycket positivt om Kate Mortons böcker hade jag höga tankar om ”Den glömda trädgården”.

Boken handlar om kvinnor från tre olika generationer, och utspelar sig vid 1900-talets början, på 1970-talet och i början av 2000-talet. Jag tycker mycket om när författare förflyttar läsaren mellan olika tidsperspektiv. Framförallt om det är välgjort. Men i detta fall tyckte jag ibland att det blev lite väl mycket att hålla reda på. En sak som vi diskuterade på bokcirkelträffen igår var att det kanske hade varit fullt tillräckligt om Morton hade skrivit om två av dessa tre karaktärer, eftersom två av dem ändå var så lika. Jag upplevde också att det var lite svårt att skilja dem  åt, men för min del berodde det nog främst på att jag rörde ihop vissa av detaljerna och händelserna.

Nells barnbarn Cassandra åker från Australien till England för att ta reda på mer om var hennes mormor Nell härstammar ifrån. Cassandra har ärvt en stuga i Cornwall i England, som hon inte hade en aning om att hennes mormor hade köpt. Det enda Cassandra vet om Nells barndom är att hon placerades på ett fartyg i England på väg till Australien när hon bara var några år gammal. Kvinnan som såg till att Nell hamnade på båten kallas sagoberätterskan. Nell gjorde själv en del efterforskningar, men hann inte ordna upp alla lösa trådar innan sin död. Därför tar Cassandra över och läsaren får följa med både Nell och Cassandra när de gör samma upptäckter, vilket jag upplevde som lite frustrerande. Men naturligtvis var Cassandra tvungen att upptäcka vissa saker som hennes mormor har hållit hemliga.

”Den glömda trädgården” är definitivt en bladvändare, trots att handlingen hoppar från karaktär till karaktär. Det är riktigt bra gjort av Morton. Jag gillar också att Morton har vävt in sagor i berättelsen. På så sätt får läsaren samma möjlighet att uppleva sagorna som någon av karaktärerna i boken. Värt att nämna är att författaren har hämtat inspiration från barnboksklassikern ”Den hemliga trädgården” av Frances Hodgson Burnett.

Ibland svävar någon av karaktärerna ut i sina tankar vilket gör att det känns lite löjligt. Det går också att förutse en hel del händelser, men det var väl ungefär vad jag förväntade mig när jag började läsa boken. Det måste dock tilläggas att ”Den glömda trädgården” är väldigt välskriven, och jag gillar det fantasifulla och romantiska språket väldigt mycket.

När jag läser igenom min text märker jag att jag inte låter särskilt positiv, trots att jag till allra största delen verkligen är just det. Jag har redan hunnit rekommendera boken till någon vän, och jag kommer definitiv läsa mer av Morton. Hela bokcirkeln var överens om att det var en positiv läsupplevelse, även om det kanske inte är en bok som det finns så väldigt mycket att diskutera kring.