Det går lite trögt med Lionel Shrivers ”Dubbelfel”. Men jag tänker inte ge upp innan jag har läst ut den. Jag avskyr att ha halvlästa böcker liggande runtomkring mig. Samtidigt är det så onödigt att ödsla tid på någon bok som inte är riktigt tilltalande. Det finns ju så mycket som jag vill läsa! I slutet av veckan vankas dock mer lästid. Det ska bli fantastiskt skönt med långhelg! Vad ska ni läsa i helgen?
Månadsarkiv: maj 2011
Bokbloggarträff
Förra söndagen fikade jag med ett gäng andra bokbloggare på initiativ av En full bokhylla. Det blev en väldigt trevlig stund med prat om en massa bokrelaterade saker, såklart. Bortsett från En full bokhylla deltog The Bookpond, Cecilia som skriver på bloggen Hyllvärmarna, Boktimmen, Bokomaten och Calliope. The Bookpond har skrivit ett lite mer utförligt inlägg om träffen. Jag ser fram emot fler bokbloggarfikor i framtiden!
”Själens osaliga längtan”
Igår läste jag ut Audrey Niffeneggers ”Själens osaliga längtan”. Boken handlar om tvillingarna Julia och Valentina som ärver en fantastisk lägenhet i London av sin moster som de aldrig har träffat. Mostern Elspeth har dock ett krav i testamentet för att arvet ska tillfalla dem. Hon vill inte att hennes syster Edie och hennes man Jack, flickornas föräldrar, ska besöka dem i lägenheten. Lägenheten ligger i ett hus alldeles intill den välkända Highgate-kyrkogården, och kring denna utspelar sig stora delar av berättelsen. Utan att avslöja för mycket av handlingen och hur boken utvecklar sig skulle jag vilja påstå att det ibland gränsar till science fiction. I samma hus som tvillingarnas nya lägenhet ligger bor också Elspeths förra pojkvän Robert som jobbar som guide på Highgate-kyrkogården och Martin som lider av tvång, vilket har lett till att hans fru har lämnat honom.
Jag önskar att vi hade läst denna bok i bokcirkeln eftersom det finns så otroligt mycket som hade varit intressant att diskutera med andra. Jag tycker väldigt mycket om det tvillingtema som finns i boken (även Edie och Elspeth är tvillingar), och kopplingen till det övernaturliga. Inte för att alla tvillingpar tvunget skulle vara mystiska, men visst är det något fascinerande med detta släktskap, och den förmåga att läsa av sin tvilling som de flesta tvillingpar verkar ha.
Niffenggers språk är fantastiskt. Hon skriver väldigt lättläst, men använder ändå ett vackert språk. Boken är spännande och svår att lägga ifrån sig. Jag har faktiskt inte läst ”Tidsresenärens hustru” och inser nu vad jag har att se fram emot framöver. Jag önskar att författaren hade skrivit ännu mer. Niffenegger skildrar karaktärerna på ett sätt som gör dem trovärdiga även om de flesta av dem faktiskt inte är särskilt sympatiska. Den person som jag gillade allra bäst var Martin, och jag tyckte särskilt mycket om den vänskap som han utvecklade med Julia. Sammafattningsvis vill jag säga att detta är en mycket läsvärd bok som inte liknar något annat som jag har läst tidigare.
Boklängtan
Jag är väldigt sugen på att läsa den hypade boken ”De imperfekta” av författaren Tom Rachman. Boken valdes bland annat till en av de hundra bästa under 2010 av Amazons personal. ”De imperfekta” handlar om en miljonär som startar en engelskspråkig dagstidning i Rom. Boken skildrar ägarens liv och läsaren får följa några av de journalister som jobbar där samt tidningens slutliga död femtio år efter att den grundats.
Boktornet Babel
Läste i Sydsvenskan om boktornet Babel i Buenos Aires. Det är byggt av 30 000 böcker på olika språk. Riktigt häftigt! Men om man vill se det får man skynda sig dit. Den 28 maj rivs det. Åh, jag hade gärna åkt till Buenos Aires någon gång! Men jag tror knappast att jag får se boktornet tyvärr…
”Stora bokbytardagen”
Åh, jag måste ju uppmärksamma”Stora bokbytardagen” som infaller nu på torsdag. Då har du möjlighet att gå ut på stan med en bok som du vill byta bort, och titta efter någon annan som kommer med en bok i handen. Kanske har ni båda lust att byta böcker med varandra? Annars är det bara att promenera vidare. Här kan du läsa mer om vad det innebär, och vilka platser som är utsedda till officiella bokbytarplatser. I Malmö finns det inte några planerade bokbytarplatser, men jag kanske tar en promenad ändå, och ser om det finns någon som vill byta bok med mig.
Middag eller bok?
Har ju glömt berätta vilken bok vi ska läsa till nästa bokcirkel. Det blir Margaret Atwoods ”Kattöga”. Jag är mycket nöjd med valet eftersom jag inte har läst något av Atwood tidigare, men länge har velat göra det. Igår hade jag tänkt handla middag och halstabletter på vägen hem från jobbet, men kunde inte låta bli att göra ett snabbt besök i Pocketshoppen. Det slutade med att jag kom hem med just ”Kattöga” och ett paket halstabletter. Ja ja, så prioriterar jag… Jag orkade helt enkel bara med två stopp på vägen hem på grund av en begynnande förkylning. Fick bli varma mackor och te till kvällsmat istället för den där middagen jag hade planerat. Men boken ligger på sängbordet och väntar på mig.
Birgitta Trotzig har gått bort
Jag läser sorgset att den fantastiska författaren Birgitta Trotzig har gått bort och känner att jag måste uppmärksamma det här i bloggen. Hennes ”Dykungens dotter” är en fantastisk bok med sitt speciella, poetiska språk, och sin koppling till H.C. Andersens saga med samma motiv. ”Dykungens dotter” handlar om en ung kvinna som ensam lämnar sitt barndomshem på Österlen under 1920-talet. Hon föder så småningom en dotter som bär alltför framträdande drag av sin pappa.
Något mer av Trotzig har jag inte läst. Har ni gjort det? Trotzig var för övrigt en av medlemmarna i Svenska Akademien sedan 1993.
Bokcirkelträff om ”Den glömda trädgården”
Igår hade vi bokcirketräff. Jag hade precis hunnit läsa ut boken som var ämnet för kvällen. Eftersom jag har läst så mycket positivt om Kate Mortons böcker hade jag höga tankar om ”Den glömda trädgården”.
Boken handlar om kvinnor från tre olika generationer, och utspelar sig vid 1900-talets början, på 1970-talet och i början av 2000-talet. Jag tycker mycket om när författare förflyttar läsaren mellan olika tidsperspektiv. Framförallt om det är välgjort. Men i detta fall tyckte jag ibland att det blev lite väl mycket att hålla reda på. En sak som vi diskuterade på bokcirkelträffen igår var att det kanske hade varit fullt tillräckligt om Morton hade skrivit om två av dessa tre karaktärer, eftersom två av dem ändå var så lika. Jag upplevde också att det var lite svårt att skilja dem åt, men för min del berodde det nog främst på att jag rörde ihop vissa av detaljerna och händelserna.
Nells barnbarn Cassandra åker från Australien till England för att ta reda på mer om var hennes mormor Nell härstammar ifrån. Cassandra har ärvt en stuga i Cornwall i England, som hon inte hade en aning om att hennes mormor hade köpt. Det enda Cassandra vet om Nells barndom är att hon placerades på ett fartyg i England på väg till Australien när hon bara var några år gammal. Kvinnan som såg till att Nell hamnade på båten kallas sagoberätterskan. Nell gjorde själv en del efterforskningar, men hann inte ordna upp alla lösa trådar innan sin död. Därför tar Cassandra över och läsaren får följa med både Nell och Cassandra när de gör samma upptäckter, vilket jag upplevde som lite frustrerande. Men naturligtvis var Cassandra tvungen att upptäcka vissa saker som hennes mormor har hållit hemliga.
”Den glömda trädgården” är definitivt en bladvändare, trots att handlingen hoppar från karaktär till karaktär. Det är riktigt bra gjort av Morton. Jag gillar också att Morton har vävt in sagor i berättelsen. På så sätt får läsaren samma möjlighet att uppleva sagorna som någon av karaktärerna i boken. Värt att nämna är att författaren har hämtat inspiration från barnboksklassikern ”Den hemliga trädgården” av Frances Hodgson Burnett.
Ibland svävar någon av karaktärerna ut i sina tankar vilket gör att det känns lite löjligt. Det går också att förutse en hel del händelser, men det var väl ungefär vad jag förväntade mig när jag började läsa boken. Det måste dock tilläggas att ”Den glömda trädgården” är väldigt välskriven, och jag gillar det fantasifulla och romantiska språket väldigt mycket.
När jag läser igenom min text märker jag att jag inte låter särskilt positiv, trots att jag till allra största delen verkligen är just det. Jag har redan hunnit rekommendera boken till någon vän, och jag kommer definitiv läsa mer av Morton. Hela bokcirkeln var överens om att det var en positiv läsupplevelse, även om det kanske inte är en bok som det finns så väldigt mycket att diskutera kring.
Madeleines bokhörna 